sassibro

Det har ar nog ett av de langsta uppehallen nagonsin i min lojligt korta bloggkarriar. Och visst har det hant grejjer, precis som vanligt.

Tankte borja med en lista i punktform, som hittills endast existerat i min dagbok. Nagot censurerad - men otroligt mitt i prick! Maste tillagga att den ar negativt utformad med flit, blir lite roligare sa!

ATT BACKPACKA-livet pa resande fot:

Jag har lart mig att sova: Sittandes, pa harda madrasser, i smutsiga lakan, utan lakan, utan kudde, med lyset tant, med massa okanda manniskor i rummet, med massa okanda festande manniskor i rummet, pa alla mojliga konstiga tider pa dygnet.

Vantan: Vantan pa att fa checka in pa hostel, vantan pa flygplan, bussar, tag. Vantan pa att fa resa vidare.

Hostel:
* Att kalla hostellet for sitt "hem" redan efter nagon timme. Man lar sig att snabbare och snabbare anpassa sig.
* Finns det en undersang ledig? - Fan oversang, igen. Gnissliga sangar, harda madrasser.
* Vart ska jag stalla vaskan/ha mina grejer?
* Ackliga kok. Kastrullet utan handtag eller lock, smutsiga bestick och tallrikar, mat som blir stulen, forsoka trycka in sin matkasse i en proppfull gemensam kyl, gasolspis.
* Dessutom behova koa for att fa laga mat.
* Aldrig kanna sig ensam, alltid ha folk omkring sig att prata och ha kul med.
* Finns uttag for att ladda mobil, Ipod, kamera,? - ett uttag for 6 personer. Ibland inget.
* Bedbugs, odlor, kackerlackor, myror.
* Ga upp tidigt, bakis, hinna med bussen 8:30.
* Ha sovmorgon - de andra gar upp kl 8 och tander lampan samt for oljud.
* Dela rum med allt fran 18aringar till 60aringar. En del snarkar, en del kommer hem kl 6 pa morgonen, en del vill sova klockan 6 pa kvallen.

Kroppen:
* Tappt nasan!!!! (typ 3 manader i strack)
* Ont i tandkott.
* Munblasor.
* ASstort munsar i Byron Bay.
* Branda fotter pa Fraser Island.
* Ont i knan.
* Oidentifierat sar i Ellis ansikte i Sydney (arret ser ut som en karta over NZ)
* Akut magont, valdigt vanligt i Asien.
* bakisbajs.
* Asien-bajs (en helt annan typ an foregaende)
* illamaende.
* Hjartklappning nar man solar pa Bali.
* Svett svett svett svett!!! visste inte att en manniska kunde svettas sa mycket.
* Sarsnor i Ellis nasa, speciellt efter flygturer.
* Uppkottad tumme, efter att jag forsokt lasa upp en toalettdorr i Laos.
* Ont i rumpmusklerna efter skumpiga bussturer,speciellt mellan Chiang Mai och Laos.
* Muskelvark efter snorkling.
* Sla upp stortan i Franz Josef, tvingas ga runt med en  papperstuss i sandalen.
* Elli brannskadar armen pa en varmvattenkran i Wellington, NZ.
* Extremt harda halar och smutsiga fotter a la uteliggare.
* Ga upp och ner i vikt, ata oregelbundet.
* Ont i axlarna.
* Skavsar pa innerlaren.
* Nergadda flipflops, skrynkliga klader, osminkad, smutsiga klader,



* Umgas och ha kul med folk du bara kant en dag, eller ibland bara i nagra timmar.
* Kanslan av att "vara pa vag".
* Luktande handdukar.
* Riva ut hela vaskans innehall 10 minuter efter ett man anlant till ett nytt boende. Lova sig sjalv att aldrig gora om det, for att sedan gora om exakt samma grej pa nasta stalle.
* Sta-toa i Laos.
* Lackage i Ellis hudcreme-pase.
* Lara sig om nya kulturer.
* Olika tidszoner - vad ar det for dag idag?
* Den underbara kanslan av lattnad nar man gar in i ett rum med AC.
* Kanslostormar. Langta hem, langta tillbaka till platser man besokt.
* Prata om och imitera folk man mott pa resan.
* Lara sig meningar och uttryck pa andra sprak.
* Extrema upplevelser som man aldrig skulle dromma om att utsatta sig for hemma (aka tuktuk i Phnom Penh, hoppa bungyjump, hoppa fallskarm, aka buss med "Smiley" som chauffor, djungelvandra etc)
* Forvanas over hur vissa killar bete'r sig.
* Forvanas over hur man sjalv bete'r sig.
* Aterse folk/vanner som man traffat forut, pa helt osannolika platser.
* Prata om min Kissekatt. Elli harmar Tissen for min skull.
* "Ett ord pa vagen" - Ellis bok som hon fatt av sin farmor. Mycket larorik.
* Soliga dagar, vackert vader
* Nya intryck varje dag
* Tiden gar for fort!
* Alder spelar ingen roll.
* Drinking games: "fuck the dealer", "21", "I have never ever", "Whats the name of the fucking game"
* Ta ut pengar, oroa sig for pengar.
* Planera sin egen tillvaro.
* Sla ihjal tid tillsammans (ibland pa de mest sjuka satt)
* Prata om allt. Ibland med folk du inte ens kanner.
* Bli "trott" pa intryck, vackra vyer eller nya stader.
* Bli forfoljd av ensamma tyskor.
* Tvinga Elli att kolla pa TV eller koppla i Ipoden nar jag ska ga pa toa.
* Duschar med dalig strale.
* Bara pa ryggsacken, ont i axlarna. Lova sig sjalv att aldrig mer backpacka.
* Vart ska vi nu? Kanslan av att inte kanna sig hemma.
* Kolla pa asiatiska musikvideor.
* Alldeles for mycker grejjer i vaskan, sa att den inte gar att stanga.
* Skiljas fran nyfunna vanner.


Dricka:
* Vatten, sodawater with lime
* Cola light
* Goon (Australien!!)
* Snakebite (Australien, speciellt Byron Bay)
* Pure Blond (Australien + NZ)
* VB (Australien)
* Extra Gold (Nya Zeeland)
* Chang (Thailand)
* Singha (Thailand)
* Bintang (Bali)
* Rom (speciellt i Rainbow Beach)
* GT
* Billigt skit-vin.

Ata:
* Pasta
* Ris, Nasi Goreng
* Avocado, nudlar, tonfisk (elli levde pa detta i Australien och NZ)
* Pad Thai, tills man spyr
* lok och champinjoner
* Sour cream sas
* fiskpinnar
* baconsas
* potatis
* Kottpaj i Australien
* Mc Donalds
* Sushi
* Chips, nar man inte orkar laga mat
* nachostallrik
* Dorritos med salsa-sas
* Kangurugryta i Surfers Paradise

Flygplatsprocessen:
Skriva ut boardingcard, visa pass, checka in vaskan - vager den for mycket?, betala avgift, koa, scanna vaskorna, bli visiterad, visa pass igen, hitta gaten, vanta pa att gaten ska oppna, visa pass igen, hitta platsen, tranga sig in langst in bredvid en tjock tysk gubbe.



Thailandare, Laoer och Kambodjaner:
* Smaskar och tuggar standigt pa nagot.
* Otroligt hjalpsamma.
* Sjunger hogt och javligt illa (garna kareoke)
* Korta, riktigt dalig kladstil.
* For stora flipflops.
* Langa tanaglar, och langa ibland malade fingernaglar (galler aven mannen)
* Otroligt dalig humor, tontigt skratt.
* Konstig vardagsrytm, ater pa alla tider av dygnet.
* Ler och rycker pa axlarna nar det uppstar problem.
* Har slaktmiddagar ute pa trottoarerna. Otroligt familjara


En liten inblick i hur vara 6 manader som backpackers har varit. Kanske ska tillagga att vi har en otroligt hat-karlek till allt detta och sjalvklart en hel del oslagbara minnen.


Nu till Koh Chang!
Mandagen 12 april flog vi fran Phnom Penh till Bangkok. Maste saga att jag var lite smatt orolig over situationen i Bangkok eftersom 20 personer blivit skjutna dar dagarna innan vi akte dit, men det verkade vara relativt lungt. Haller man sig bara pa ratt platser och inte involverar sig i nagra strider sa marker man faktiskt inte ens av allt stahejj. Man sag manga rodkladda manniskor och det var avsparrat med poliser pa en del platser.
Mest hetsigt var det enda kring Kao San Road, backpackergatan i Bangkok. Det Thailandska nyaret firades for fullt i form av ett enda stort vattenkrig. Du blev indragen vare sig du ville eller inte, och folk kastade hinkar med vatten over varandra samt skjot med vattenpistoler. Inte riktigt vad vi var beredda pa!
Vi checkade in pa ett superbilligt huesthouse i anslutning till Kao San Road, kandes tryggt att vara bland alla andra turister nar det var sa oroligt i staden. Rummet hade inga fonster och sangarna var stenharda. Dessutom lag guesthouset precis bredvid en nattklubb sa vi hade harlig vaggandes musik danandes i vara oron halva natten, men det var ju bara for en natt!

Det var meningen att vi skulle traffa varan van Soren i Bangkok. Men vi lyckades inte na varandra, sa det blev inget av med det. Lite synd.
Pa tisdagsmorgonen (13 april) gick bussen till Koh Chang vid 8-tiden. Vi traffade pa en israelisk kille, Tal, och en israelisk tjej, Stav. Och finsken Joonas.
Efter 7,5 timmes bussfard till staden Trat vantade 45 minuters batresa over till Koh Chang. Framma pa on tog vi en tuktuk-taxi for att leta boende pa "Lonely Beach" som vi blivit tipsade om. I tuktuken traffade vi pa engelsmannen Mark och Kevin, sa vi slog folje allihop for att leta boende. Vi blev total-attackerade av nyarsfirande thailandare som kastade litervis med vatten pa oss dar vi satt i tuktuken. riktigt dyngsura blev vi, vilken konstig tradition! :P
Vad vi inte raknat med var att det Thailandska nyaret innebar en massa semesterfirande thailandare och smockfu
llt pa alla boenden pa on. Vaskan vagde bly och till slut hyrde vi in oss i den hemskaste bungalowen i denna resas historia. Den var sa sjukt liten att nar man stallt ner vaskorna hade man absolut NOLL golvutrymme. Bungalowen skulle ha egen toalett, jo jag tackar ja. UTEDASS skulle jag kalla det. Toaletten spolade inte, utan man fick spola genom att halla skopor med vatten i toalettstolen. Dessutom fanns det inget tak pa toaletten, sa man hade en fin stjarnhimmel ovanfor sig nar man skulle nattkissa.
Vi bestammde oss for att ga ut och kaka allihopa och fortsatte sedan vidare till "Ting Tong" reaggebar. Tror Elli och jag var i sang runt 23:30.
Elli vaknade vid 02-tiden och jag vid 03:45. Vi madde fruktansvart daligt och sprang varannan gang pa toaletten resten av natten. Solklar matforgiftning och jag ville seriost skjuta mig sjalv sa daligt som jag madde.
Efter ett par timmars somn vaknade vi till liv. Hade bestamt mote med de andra klockan 9 for att leta nytt boende. Jag var sa svag i kroppen att jag knappt orkade resa mig och bara tanken pa att bara all min packning och ge mig ut i varmen och leta boende gjorde mig yr. Vi borjade prata om vara sangar darhemma och hur skont det skulle vara med en mamma som tog hand om en. Sen grat vi lite tillsammans.
Joonas, varan finska kompis kom till undsattning. Han hade hort hur daligt vi hade matt under natten (bungalows ar sjukt lyhorda).  Han bar min tunga ryggsack bort till motesplatsen sa att jag bara behovde bara min lilla ryggsack och sedan hyrde han en moped for att aka runt och leta efter ett hotellrum till oss. Vilken Raddare i noden. Kommer seriost alltid alska den manniskan for det han gjorde for oss!
Nar vi kom till varat nya boende sov vi flera timmar och det var en svag duo som forsokte fa i sig lite middag frammat kvallskvisten.

Resten av dagarna spenderades med Joonas. Vi hyrde mopeder, latade oss i solen och forsokte bli friska fran oroliga magar.






Thailandarna har tratt popcorn pa kvistar, jattefint!



Joonas och Elli.Kanner jag er?

Mark pa sitt vanliga stralande humor.

Kevin

Stav

Varat nya boende efter skrack-bungalowen. Rena paradiset!

Tanten som agde varat guesthouse. och lilla hunden.


Eftersom att vi fatt leta oss bort fran "Lonely Beach" i och med att vi blev sjuka och det inte fanns nagot boende, kande vi nar vi repat oss att vi skulle gora ett nytt forsok att hitta ett boende pa den stranden. Det satte sjalvklart igang att osregna i samband med detta. Nar det regnar i Asien, Da regnar det tamejfan!







Sen kom vi fram till det basta hotellt vi bott pa under hela resan. "Warapura resort". Visst kostade det lite mer an bungalowen, men 200 kr for  havsutsikt, platt-tv, fluffiga tacken, rent baddrum och frukostbuffe' ar det fan vart! Vi betalade fasen mer dartill for att bo pa hostell i Byron Bay under hogsasong. Riktigt jobbigt att tanka pa, haha.






nyinhandlade paraplyer mot monsunregnet!


varldens basta pool.



detta ar vad jag kallar semester.

Joonas foljde med oss till "Warapura" och bodde dar 3 natter innan han reste tillbaka till Bangkok.

I sondags fick vi oss en glad overraskning, Jocke och Fredrik kom till Koh Chang! Det ar fjarde gangen vi traffar dom pa den har resan (Australien, Bali, Laos, Thailand) riktigt kul aterseende som vanligt och killarna som akte hem idag (torsdag) njot verkligen av sina sista dagar pa ett fint boende. De ska ha cred for att ha bott pa riktiga budgetboenden under resans gang, sa det var dom varda!
Det blev nagra harliga dagar da vi alla fyra battrade pa brannan och hyrde mopeder for att se oss om lite grann. Slutade i alla fall med att vi hamnade pa stranden, haha.


Jocke och Fredrik

Fredrik dyker

Jocke

"Honey" gor en kullerbytta. Sota hundar pa Italienska restaurangen.



fina Elli.

Filmkvall i varat rum. Jocke, Fredrik och Jag fick Elli till att se "Saw"!!



Vackert pa Koh Chang.



Moppe-Jocke!



Restaurangen pa hotellet.

Fredrik





Hahahah, katten och Fredrik ser likadana ut!!

Sen hangde vi lite med en efterbliven tjej...




Nu narmar det sig snart hemfard.
Over and Out!

I torsdags vid tolvtiden blev vi upphamtade av Dora, en turistchauffor bosatt i Siem Reap. Han ar fodd och uppvuxen i huvudtaden Phnom Penh och skulle dit for att halsa pa sin famil under det kinesiska nyaret om firas i Kambodja nu. Vi var glada att fa kunna aka med Dora, och han tog verkligen sin chaufforsroll pa storsta allvar och berattade och forklarade. Resan var ganska lugn och behaglig, Dora kor extreemt forsiktigt och dom verkar ha manga poliskontroller utmed vagarna i Kambodja. Tror det tog oss nagot mer an 5 timmar att komma fram till Phnom Penh. Det var jattekul att fa se Kambodjas landbyggd, dar merparten av befolkningen bor. Man kan lungt saga att det var full rulle overallt. Barn sprang nakna, kossor blockerade vagen och overallt satt det forsaljare utmed vagkanten. Pa ett stalle kom en man gaende med en gris i koppel, haha.



Jag, Dora och Elli.

Val framme i Phnom Penh var trafiken betydligt myvket hetsigare. Alla kor moppe och det ar inte alldeles ovanligt att de sitter 5 pers pa en moped, en hel familj liksom! Elli och jag var sa radda nar vi skulle korsa gatan en gang att tuktuk-forarna garvade at oss och en snall man skjutsade oss over gatan i sin tuktuk sa att vi skulle slippa ga over. Vi bor pa Lucky Guesthouse, ganska centralt. Det ser ut som ett gammal mordrum med kaklade vaggar och galler for fonstren, men vi trivs!
Dora verkade vara ganska ensam och hade inte talat om for sin familj att han skulle komma och besoka, sa han sa att om vi ville ha en chauffor i Phnom Penh for en billig penning sa var det bara att ringa. Klart vi gjorde! Dora blev varan chauffor i 2 dagar till och raknas numera om en kompis! riktigt vanlig och omtanksam kille.

Jag hade sett en affisch vid hostellet om S.C.A.O - Save Children Asia Organisation. Ett utbildningscenter for barn och ungdomar som aven fungerar som barnhem at de barn om ar foraldrarlosa. Jag ringde dit och bestamde med managern for barnhemmet att vi skulle fa komma och halsa pa under fredagseftermiddagen. Vi akte till ett kopcentrum for att kopa med oss gavor till barnhemmet: 10 kg ris, tvalar, pennor, pennvassare, skrivbocker och klubbor. Vi blev otroligt fint valkommnade av bade barnen och volontarerna som arbetar pa centret. Riktigt fin upplevelse. Detta ledde till att vi blev ditbjudna till skolans Nyarsfest som skulle hallas lordag eftermiddag. Bilder fran detta kommer langre ner i inlagget.

Lordagen blev fullspackad. Klockan 7 pa morgonen kom Dora och hamtade upp oss utanfor guesthouset och vi korde nagra mil utanfor Phnom Penh till Choeung Ek, platsen for de massgravar som anvandes under tiden da Roda Khmererna ledde Kambodja under ledning av bland andra Pol Pot. Det var faktiskt en valdigt vacker och gron plats, och totalt fruktansvart att se vad som pagick har i slutet av 70talet. Tror de hade funnit narmare 9000 lik i gravarna. Detta ar bara en av alla Killing Fields som finns i Kambodja, sammanlagt dodades flera miljoner manniskor pa grund av att de av olika anledningar misstanktes vara emot Roda Khmerernas satt att styra Kambodja.





mannisko-kranium

Uppgravda massgravar

som om man ens hade tankt tanken liksom?

Detta ar minnesmonumentet som byggdes i mitten pa 80talet.  I tornet har de samlat alla benrester samt klader fran offren.

Efter besoket i Choeung Ek akte vi in mot Phnom Penh igen for att kaka lite frukost. Dora visade vart hans foraldrar bodde, vart han hade gatt i skola och sa vidare samt massa andra platser som inte direkt star med pa turistkartorna.
Sedan besokte vi tortyr-fangelset, kallat S21 Prison. Har torterade manniskor i syfte att fa fram information kring motstandsgrupper till de styrande i landet. Om fangarna vagrade att svara pa fragorna kunde dom fa naglar bortdragna, fingrar kapade, ja ni fattar nog. Sedan dodades dom. Om fangarna gick med pa att svara pa fragorna och delge information dodades de visserligen, men pa ett snabbare och mindre smartfritt satt. To die or to die.
Cellerna var lojligt sma, och jag madde riktigt illa nar jag sag bilderna pa alla torterade stackars stackars manniskor. Upp emot 14 000 mannikor dog i S21, endast 7 overlevde.



S21

En tortyrkammare. Det var blod kvar pa golvet.


Nagra av alla som dog i fangelset.

De 7 overlevande.

Fangelsedirektoren Duch. Nagon har vandaliserat hans bild i ren vrede. Duch sitter idag inroniskt nog fangslad pa ett annat fangelse i Phnom Penh.

Trots att vi inte hade nagon vidare matlust efter detta akte vi till Riverside for att ata lunch. Vi har inte alls stott pa manga turister i Phnom Penh, faktum var att vi var de enda vasterlanningarna i kopcentrumet under fredagen och folk tittade pa oss overallt och log. De flesta besoker PP under en dag for Killing Fields och S21 och reser sedan vidare till badorten Sihanoukville eller upp till Siem Reap.
Men vill man stota pa lite blekansikten ska man aka till Riverside, riktigt god mat och trevlig personal pa restaurangerna dar.
Daremot ar det otroligt mycket tiggare och gatuforsaljare som vandrar runt fran restaurang till restaurang. Jag fick svagt hjarta och kopte en bok for 5 dollar av en liten kille, trots att jag inte ville ha nagon. Pojkens kompis som aven han salde bocker borjade jamra sig over att jag inte kopte nagot av honom. Forst blev han gnallig, sedan ledsen och till sist nastan aggressiv. Han hade sadan angest over att han kompis hunnit fore med att salja en bok till mig att tararna borjade skymta i ogonvran. Jag klarade inte av det. Klarade. Inte. Av. Det. Jag kopte en bok till och tvingade pojken att le mot mig. Sedan at jag min pasta Carbonara under tystnad med en klump i magen. De ar bara barn, dom ska inte salja bocker pa gatan, dom ska spela fotboll eller ga i skolan. Hatar dessa desperata blickar.










Nu till det roliga!
Dagen borjade ju med ratt mycket hemskheter men efter att ha vilat upp oss en timme pa hostellet - detta behovdes verkligen eftersom det varit 40 grader varmt hela dagen- akte vi till S.C.A.O:s Nyarsfest!
Detta kommer att vara ett minne att bara med sig resten av livet. Alla underbara, fina barn. En del foraldrarlosa -en del inte. Men alla valdigt fattiga. Volontarerna hade kopt Coca Cola till barnen, det bjod pa kakor och bananer och sedan fick de allihop varsin tandborste och en genomgang i hur man borstar tanderna. Vi hade ett par riktigt skojiga timmar pa centret dar vi lekte med barnen. De spelade spel, dansade till Akon-latar och malade sig i ansiktet med vitt baby-puder, som en slags ritual.
Vi akte darifran med riktigt varma hjartan och nyvunnen tacksamhet for svensk valfard. Jag ville ta med mig alla barnen hem till Etuna pa momangen!!


barnhemmet

En volontar fran Tyskland tar tid medan pojkarna tavlar om vem som kan halla andan langst. Pojken till hoger heter Leap. Riktigt hyperaktivt charmtroll!

Ett av barnen tog kort pa mig!

Jag och nagra av de aldre tjejerna i 13-15 ars aldern. Tjejen i gult heter Lem.








Pojken i bla skjorta heter Ra. Tjejen i gront tyckte valdigt mycket om Elli.

Barnen vid klassrummet.

Underbar liten kille!

Gott med Coca Cola:)

Srey Lia ar en valdigt sot och blyg liten tjej.

Tjejerna har fatt varsitt glas Coca Cola som dom sveper i den 40gradiga varmen




Lilla Chin Long ar yngst av barnen pa centret och fodd 2007.

Elli skalar en mandarin at Chin.

Gullungar!

Ar inte detta det sotaste ni sett?

Jag och Ngorl, fodd 1994. Tackta i babypuder:)

Byns coola killar stallde upp pa bild!

Grupplek

Alla deltar med stor entusiasm

Jag vet, man far inte favorisera men...sjukt underbar liten pojke. Riktigt busig!








Nu har jag suttit i 5 timmar pa detta internetcafe och folk borjar kolla konstigt pa mig samt star och glor over axeln pa min dataskarm. haha.

Imorgon flyger vi till Bangkok for att sedan leta oss vidare ner till Koh Chang. Maste battra pa brannan!

Kram Pa Er
forsok gladjas att det ni har i livet. Man glommer sadant ibland. Vi fick ett riktigt wake up call pa barnhemmet igar.

http://www.savechildreninasia.org/SCAO-children.html

Hej!
 Gick upp klockan 4 i mandags morse efter bara nagra timmar somn. Bodde i ett billigt skyffe i Vientiane den natten, och det ar fan forsta och sista gangen jag hyr rum utan AC i Asien. Flygplatsen i Laos huvustad ar den skabbigaste jag sett och flyget fran Vientiane till Siem Reap var fullt av myggor!! Go to hell Lao Airlines..
myggplanet!

Det var en trott duo som anlande till Siem Reap, Kambodja senare pa mandag morgon. Vi tog taxi till Popular Guesthouse som vi blivit tipsade om. Ett frascht stalle som ligger centralt i staden. Vi dackade genast i vara sangar och vaknade inte for ens pa eftermiddagen.

Lite info:
Kambodja ar ett land med 14 miljoner invanare belaget mellan Laos, Thailand och Vietnam. Huvudstaden heter Phnom Pen och har runt 1,5 miljoner invanare och regionen vaxer sig snabbt folkrikare. Landet har haft krig i omgangar och lider av extrem fattigdom. 1993 gick FN in for att hjalpa landet att stabilisera sig och 1999 var det forsta aret pa 30 ar som det var helt och hallet fred. Idag lever Kambodja framst pa turismen och det forekommer en hel del tiggande. Jag personligen ar helt forundrad over hur varma och glada manniskorna enda kanns trots att manga lever sa otroligt fattigt och manga saknar utbildning. Det ar det fattigaste land jag nagon sin besokt i alla fall.
Stora delar av Kambodja ar fortfarande minerat efter krigen och det finns jattemycket handikappade manniskor har. Det ar tungt att se nar de sitter och tigger.
MEN. Jag ar valdigt glad att vi har akt hit. Det finns mycket positivt med Kambodja. Vacker natur, trevliga och glada manniskor och jag rekommenderar verkligen folk att resa hit. Jag hade fatt for mig att det skulle vara en nagot mer osaker och hotfull stamning har, men tvartom, det kanns valdigt lungt och fridfullt har.

Nu vidare till resan:
Tisdag morgon klockan 8 var det upp och hoppa. Ingen av oss var val speciellt kry, bada har varit forkylda ett tag och Elli har dessutom fatt hosta och faber. Men har man ett tight schema sa har man, sa vi hyrde chauffor for en dag och begav oss mot Angkor Wat, anledningen till att man besoker Siem Reap. For den som inte vet vad Angkor Wat ar sa ar det varldens storsta tempelomrade byggt i borjan pa 1000-talet och ar med pa UNESCOs varldsarvslista. Otroligt maktigt att vandra runt dar och se det med egan ogon. omradet runt Angkor har ett flertal andra tempelkomlex, och man kan latt aka runt har nagra dagar om man ar intresserad. Vi pallade 8-12 typ, sen tog varmen kol pa oss och vi akte hem och kakade och sov middag. Det ar valdigt valdigt hett i Kambodja for tillfallet sa det gar at manga liter vatten nar man ska ut pa tur.

Jag med Angkor Wat i bakgrunden.














Dags for en coconut i skuggan. 1 dollar (7kr)









Efter att ha vilat upp oss och kakat lunch blev vi upphamtade igen och skjutsade upp till ett berg dar vi skulle se pa solnedgangen senare. Valdigt vackert!


tempel uppe pa berget.

Man kan skymta Angkor Wat bakom tradkronorna.

massor med folk samlas for att se solnedgangen.


Igar kvall besokte vi apoteket. Jag har bergsakert bihaleinflammation och har testat 5 olika nassprayer (ingen hjalper). Elli hostar massor sa nar hon vaknar av sina egna hostningar kan hon inte somna om eftersom att jag snarkar. Haha, sant jakla elande. Vi blev tipsade om starka tabletter mot forkylning som man skulle ta en innan man gar och lagger sig eftersom att de kan vara lite sovande. Jo jag tackar ja! Somnade som en klubbad sal klockan 23, vaknade vid 8 och tog en till tablett eftersom den forsta inte hjalpte och somnade sedan om till 11:30 igen. Man skulle kunna tro att jag var utsovd efter detta, men har nog aldrig kannt mig sa trott som idag. Elli garvade at min kroppshallning vid lunchen, det var precis som att tabletterna gett sig pa musklerna och axlarna hangde. Tungan hangde inte heller med nar jag skulle prata. Aterigen drogad av asiatiska forkylningspiller. och inte blev man nage battre av dom heller....Malarsjukhuset nasta!

I tva dagar har en kambodjan varit pa mig om att vi ska aka till "Floating Village" utanfor Siem Reap. Elli valde att stanna hemma eftersom hon inte ar frisk, men jag kande att jag lika garna kunde aka och se vad det var for nagot.
Blev skjutsad i moppe-tuktuk och det var en fartfylld for att inte saga livsfarlig aktur pa 15 minuter. Jag hoppade och studsade i min lilla vagn och bad till Gud om att komma fram med livet i behall medan kambodjanen sicksackade mellan mopeder och bilar pa en halvtaskigt astfalterad vag.






Val framme betalade jag for min batbiljett och gick ner till batarna som var parkerade vid bryggan. Det var avlanga trabatar med sittplatser for omkring 10 pers i varje. Jag var helt saker pa att jag skulle hamna i en bat med ett annat sallskap eftersom att jag var ensam, men icke. Jag fick en helt egen bat och dom tva underbaraste manniskorna nagonsin som min besattning. Minns inte namnet pa nagon av dom, men han som korde kunde ingen engelska och satt bara och skrattade hela tiden. Han var nog i 50ars aldern. Den andra killen var 17 och kunde ganska bra engelska, vi snackade ganska mycket och han var en valdigt rolig guide. Dessa tva behandlade mig som en prinsessa i 3 timmar medan de sjalva slet som djur!



Eftersom att det ar dry season har floden Mekong torkat ut och det var inte mer an 1 meter djupt pa manga stallen. Gud vad dom som jobbade pa batarna kampade for att fa ut batarna pa sjon. de hoppade i det leriga vattnet for att skjuta pa och man sag hur deras kroppar enbart var byggda av muskler och inget fett. Kande mig som en lat, fet turist dar jag satt med min kamera pa en stol med mjuk kudde.


De trevligaste killarna jag mott i Kambodja. Mina besattningsman!

Vi tog oss ut pa oppnare vatten och det var en haftig syn att se alla manniskor som bodde i batar mitt ute pa vattnet. Det ar familjer som lever enbart pa fiske och bor och arbetar pa Mekong. Dessa manniskor lever i otrolig fattigdom och guiden berattade att det finns manga foraldrarlosa barn i Floating Village.
Vi akte runt och tittade lite och de bodde i allt fran fallfardiga skjul, dar de hade lagat underredet pa baten med plast - till fina sma husbatar. Vissa av batarna hade Tv och dar samlades ett 15tal personer vid skymningen for att kolla pa film tillsammans.
Plotsligt dyker en liten fiskebat upp med en pappa och hans son. Jag hinner knappt reagera for ens sonen drar upp nagot ur baten och det visar sig vara en ORM. Jag borjar gallskrika och klamrar mig fast vid min stackars guide som genast motar bort pojken som besviket ber om en dollar for att ha visat upp ormen. Jag skulle ha kunnat betala for att SLIPPA se den!!


pojken med ormen

Jag fick sitta framtill pa baten pa en liten kudde. Hur mysigt som hellst!



sahar bor vissa

Nagon odlar fina blommor pa verandan

en butik

alla tar sig fram med bat. har ar nasta generations kambodjanska fiskare.


For att fa besoka Floating Village:s skola var det brukligt att kopa med sig en gava for att hjalpa barnen med skolgangen. Jag kopte 40 st skrivbocker och 40 st blyertspennor. Skolan hade ett klassrum och har fick aven dom barnen som var foraldrarlosa sova over.
I anslutning till skolan lag aven en husbat med basketplan dit barnen tog sina sma batar och mottes upp for lite lek och spel. Ganska absurd grej, men vad gor man om man bor pa en av varldens maktigaste floder?




klassrummet

En mamma med hennes lilla guldklimp.





fiskare som fiskar efter sniglar

en liten pojke i solnedgangen.

Pa tillbakaresan fastnade batarna hela tiden och alla hjalptes at att dra loss batarna ur lervallingen. Har aldrig sett nagra manniskor arbeta sa hart.


imorgon (Torsdag) blirvi upphamtade vid kl 12 for en 4 timmars resa soderut mot huvudstaden Phnom Pen. Vi ska aka med en taxichauffor som ska hem for att besoka sin familj i och med det Kambodjanska nyaret som firas denna helg. Han har gett oss ett bra pris pa 55 dollar for 2 pers ( strax under 200 kr var) for att aka med honom. Ganska mycket mer soft an att aka buss och stanna massa ganger pa vagen!

Det ska bli intressant att se Killing Fields, massgravarna fran tiden da Roda Khmererna styrde landet under ledning av bla Pol Pot. och det ar tankt att vi aven ska besoka deras varsta fangelse fran denna tid- S21.

Mycket kultur och sevardheter. Hoppas bara att vi frisknar till snart.


Nu ar det inte langt kvar tills vi kommer hem till Etuna igen. Hoppas att ni mar bra hemma allihop och att ni hade en mysig pask. Kommentera garna och beratta vad ni har for er.
Saknar er mycket.

KRAM

Hej alla glada!

Frugan och jag befinner oss just nu i Laos (mellan Thailand och Kambodja) och staden . Vang Vieng. Detta ska jag med gladje aterkomma till om en liten stund.

Vi reste fran Chiang Mai i sondags kvall kl 19 och detta ar en bussresa vi sent kommer att glomma. De hamtade upp oss med MINIbuss, ett gang pa 11 pers eller nagot sadant. Elli och jag blev intrangda langst bak i bussen pa ett sate som defenitivt inte var gjort for 2 sjartar. Vi hade allas ryggsackar dar vi satt och det var sa obekvamt som det kunde bli. Vi satt som tva stolpskott under hela resan, och kanske lyckades sova nagon halvtimme eller sa innan vi stannde till for forsta bussbytet efter 10 timmar. Vi fick frukost pa ett cafe' klockan 6 pa morgonen (fick inte i mig nagonting) och fick vanta i narmare en timme innan nasta buss kom och hamtade upp oss. Alla var dodstrotta och vi akte i mindre an en timme innan vi kom fram till landsgransen till Laos. Har startade en cirkus nar folk skulle fixa sina Visum, vilket Elli och jag varit sa duktiga att fixa redan i Thailand. Detta verkade ju dock totalt onodigt eftersom att vi trots detta fick invanta resten av passagerarna som inte varit lika smarta som vi. Pa nasta buss, akte genom en ny kontroll dar vi fick visa pass och visum och nu skulle det bytas buss IGEN. Vi kom fram hungriga och trotta till Vientiane, Laos huvudstad. Har skulle det bytas buss igen och pa denna buss fick vi inte plats. De forsokte trycka in oss i bagageutrymmet, och jag var nara ett personligt sammanbrott. Helt plotsligt hade de fixat en annan lite mindre buss som vi som "blivit over" (hur organiserar dom egentligen??) fick aka i. Sedan vantade en bussresa pa 3,5 timme till Vang Vieng. Bussen stannade en gang for kiss- och matpaus, men eftersom att vi inte vaxlat in nagra pengar hade vi varken rad att kissa eller ata. Energinivan var nere i fotsulorna vill jag lova.

Lite bilder fran Chiang Mai, norra Thailand.

Cykel Tuk Tuk, chaufforen ser ut att ta det piano.

Kungen och Drottningen finner man pa affischer overallt i Thailand.

 

Sahar tycker vi om att transporteras runt i Asien!!

Nu till det roliga!

En positiv grej med att vi fick aka minibussen sista biten var att vi traffade 4 amerikanska killar fran Chicago; Matt, Tim, Brian och Dan. Dom undervisar pa universitet i Bangkok for tillfallet och reser runt lite just nu. Riktigt harliga killar som vi haft grymt kul med i Vang Vieng.

Tim, Matt, Dan, Brian (bilden ar taget med mitt undervattensskydd, haha.)

 

Det marks att Laos ar fattigare an exempelvis grannlandet Thailand. Det ar mycket mer landsbyggd och folk lever mycker enklare, ofta bara i sma skjul eller enklare hus. Djur som kossor och getter gar fritt och betar hur som hellst utmed gatorna. Det gar att ta sig fram nagorlunda med engelska, atminstande i Vientiane och Vang Vieng, och folk ar otroligt vanliga och glada (forutom surpupporna som jobbar pa Friends-restaurangen mitt emot varat Guesthouse, dom har kakat for manga citroner).

Naturen ar helt otroligt, valdigt bergigt och gront.

Vi checkade in pa guesthouset som vi bott pa i 3 natter nu (och som jag aldrig lar mig namnet pa) tillsammans med nagra britter och en australiensisk tjej som vi akt med fran Chiang Mai. Alla var totalt utmattade efter bussresan men vi tog oss ut for att ata varat forsta riktiga mal mat pa typ 24 timmar. Vang Vieng ar fullt med sma mysiga (och ganska skitiga) sma restauranger och hak. Overallt visar dom "Friends" eller "Family Guy" pa tv apparater och den lilla staden lever defitivt pa alla backpackers som vallfarar hit, och man kan saga att det ar ganska otrolga kontraster mellan dagliv och nattliv har. Aterigen sjukt mycket skandinaver.

Och varfor kommer alla hit da? till ett litet samhalle mitt ute i ingenstans i Laos.

Jo, for Tubingen!

Vi hade hort massor om denna tubing under varan resa runt i Australien och NZ. Alla alskar det och rekommenderar en att aka dit, sa da tankte vi att det ar val klart att vi maste! Detta ar bland det galnaste jag sett.

Det fungerar sa att man hyr en gummiring, finns hur manga uthyrningsstallen som hellst i Vang Vieng och delar en tuk tuk far att aka ut nagon kilometer utanfor staden. Nar man anlander ner till floden som gar genom staden blir man bjuden pa en gratis shot, och sedan ar det bara att joina partyt. Utmed ligger massor av barer och sjalva tubingen handlar om att du ska flyta runt i din gummiring mellan barerna. Det star folk och kastar ut rep att dig for att dra dig in till sina barer. Varje bar har nagon form av attraktion. Linbanor, swings, waterslide eller nagot liknande. Man ska daremot vara jakligt forsiktig. Det har skett en del dodsfall i under tubingen da dyngraka manniskor har slangt sig i vattnet fran linbanor och gjort volter rakt pa stenar och annat. Pa vissa stallen ar floden valdigt grund, sarskillt under "dry season", och man deltar i tubingen lite pa egen risk. Herrejosses vad vi har sett skadade fotter och armar. Elli traffade aven pa en kille som blivit dov pa vanster ora efter att ha gjort en volt ner i vattnet och landat pa orat.

Detta later dock varre an vad det ar. Sa lange man har lite vett i kroppen och inte dricker for mycket ar det som vilken festival som hellst. Darfor bestamde Frugan och jag oss for att testa en swing. Ar man i Vang Vieng sa ar man (och jag lovar att jag kollade efter stenar och annat innan vi slangde oss ut). Sjukt hogt var det.

Jag tror att enda sattet att beskriva fenomenet "tubing" ar att visa i bilder. Klicka vidare pa lanken sa ser ni en ganska traffsaker video av det hela ocksa. Here we go!

http://www.youtube.com/watch?v=meqpGRTa7d8&feature=fvsr

 

Amerikanarna och brittiska tjejerna pa vag mot tubingen!  Tagga Tagga Tagga!!


Ready to go!

 

Vang Vieng river

Frugan tubar loss!

Dan (aven kallad Danimal och dagen till ara: T8!!) och Tim sippar buckets.

Elli och jag swingar! (fick riktigt tuttplask kan jag lova) sviinhogt!

Haha jag pallade inte halla i mig lika lange som Elli.

Matt visar sin basta sida

Wiii! Svensk kottbulle pa G!

Tim passade pa att klippa haret gratis pa Bar nr 3.

Elli testar linbanan.

Brian ser ut att gilla tubing

Ganska imponerande kroppsmalning

Bar nr 3

Mudfootball!

Mys pa Bar nr 4.

Brian chillar pa bar nr 4.


Beer-pong!

Traffade pa nagra lokala barn som charmade oss till tusen!



Brian, Jag och Danimal hanger med kidsen :)



5-arigt busfro!

Lilltjejen snodde mina brillor. riktig tuffing!

Dan, Danimal, T8 - vad hellst du foredrar att kalla honom.

 

Tim chillar vad som ser ut som en misstankt svenne..

Detta ar Oskar fran Stockholm. Han hade druckit for manga buckets och tyckte att det var mycket battre att rulla ner for trappen an att ga som folk. Detta resulterade i en hel del smarta.

Vi tror dig Oskar, vi tror dig.

 

Efter tubingen sa samlas de flesta pa "Bucket Bar" inne i Vang Vieng.

Matt, Jag, Tim

Brian och Elli

Och sa har det hant en san dar grej igen.

Mitt i allt stahej pa bar nr 3 ser jag ett par rosa Bjorn Borg kallsonger. Jag hinner tanka i mitt huvud att det maste vara en skandinav eller mojligen en hollandare. Sen tittar jag upp och mots av ett par valbekanata ogon. Han ser mig ungefar samtidigt och vi star bara och stirrar pa varandra och sedan springer jag fram och kramar denna manniska lange lange. Det ar Michiel , varan "lillebror" med orange gips pa vansterarmen, som vi reste runt med i typ en manad pa Nya Zeeland!! Detta var ett av de roligaste aterseenderna pa denna resan.

Och killen hade blivit av med gipset dessutom.

 

En av de dar speciella manniskorna man moter i livet.

 

Kom inte pa nagot bra avslut pa detta inlagg, sa Elli kommer och gastbloggar lite:) Foresten, GLAD PASK ALLIHOP!

Sa jag (Elli!) fick aran att skriva har, knyta ihop sacken, runda av var lilla tid har i Laos!

Livet i Asien ar inte som livet hemma. Tubingen ar ett av 100-tals inslag som bevisar det! Roligt hade vi, men vagen hit fran Chiang Mai i norra Thailand bevisar bara hur orutinerade backpackers vi ar aven efter 5 manader! Vi bokar den samsta shuttlebusen ever och far stelare ryggar an vi nagonsin kunnat dromma om, koper in mat 15 minuter innan bussen gar och hinner med andra ord inte ata den (!!), byter bus 5 ggr (det var iofs inte vart fel) och lider av brist pa allt. Sen kom vi fram hit. Men det hor till. Sista tiden har i asien ser jag verkligen fram emot, aven fast Sandra och jag ratt ofta fastnar i sjalvomkan och drommer oss bort till Thomas raksoppa, Helenas tsatsiki, mammas goda potatisgratang, pappas grillning, prastost, kaviar, grovt brod, potatis i alla former, phoenix kycklingtallrik osv osv osv (vi tanker saklart pa alla hemma ocksa, men maten ar delad etta med all saknad haha!). Men detta ar anda latt nagonting av det basta vi gjort och troligen kommer att gora i vara liv, trots allt! Nu ska Sassi far gora det sista med sitt lilla verk har! Stor kram fran Elli