Bästa tiden på året.
Redan måndag och en ny vecka, helgen gick förbaskat fort! Förra veckan var riktigt nice faktiskt, och det går bara mot skönare och finare tider.
Ska snart ner till stan och hjälpa Error att hitta sig en balfrisyr tills på fredag. UteigodtidAB. Lillskiten tar studenten om mindre än 2 veckor. Helt sjukt! Vad som är ännu sjukare är att det är 4 år sedan jag själv stog där och skrek mig hes på flaket. Insane! Hoppas dom får lika fint väder som vi hade.
Var hemma hos Anton igår och lyssnade låtar till hennes flak samt återupplevde våran gamla spellista. Tillåt mig fälla en tår.
Anna "Breisson" Breivald is coming to town nästa fredag med, JAAA!!
Vad hände då förra veckan: Gick till doktorn för min sjukt irriterande näsa och fick kortison-puff som tydligen ska hjälpa.tydligen. Hade en grym kväll i Gamla stan och Elin Holmström kom hem från Canada! bowlade kasst i bowlinghallen till 50-tals musik, Tog en tur till IKEA med Elin F och två totalförstörda människor i baksätet samt hade en mysig kväll i Torshälla när vädret äntligen spruckit upp.
Thorsells äppelträd is looking goood. Älskar denna tid på året!
Sebbe-bastian hugger i.
Alex gör kungliga knäckemackor
Sarah och nyhemkomna Elin!
den bjuder vi på.
Elin och Christian.
Elin antastar Slurre.
Världens bästa Frida!
Fisketur i Närsjö.
Linus fick napp! för en gångs skull..:P
stackars...massa blod blev det.
Bowlingdrottningen
Vissa bitar börjar falla på plats. Är så jäkla glad att jag har er som står och tar varje smäll tillsammans med mig och kastar tillbaka alla bollar jag slänger mot er.
Andra bitar har jag tappat bort totalt. Gårdagen började underbart men blev ganska mycket ångest vartefter timmarna gick. Orkar inte se dig brytas ner, försvinna, och du märker det inte ens själv. Det bästa jag vet är att se dig glad, men du sviker dig själv gång på gång. Egentligen inte bara dig själv. Men jag bryr mig inte längre. Orkar inte.
Nu ska jag fortsätta dansa på mina små rosa moln och leta mig neråt stan. Måste sortera upp bilderna från resan, det är fan ett heltidsjobb på några dagar skulle jag tro. Folk tjatar om att få se, och självklart skulle jag älska att visa. Sparar rensningen till en regning dag istället, idag är det ju sommar!
so long suckers...
Ska snart ner till stan och hjälpa Error att hitta sig en balfrisyr tills på fredag. UteigodtidAB. Lillskiten tar studenten om mindre än 2 veckor. Helt sjukt! Vad som är ännu sjukare är att det är 4 år sedan jag själv stog där och skrek mig hes på flaket. Insane! Hoppas dom får lika fint väder som vi hade.
Var hemma hos Anton igår och lyssnade låtar till hennes flak samt återupplevde våran gamla spellista. Tillåt mig fälla en tår.
Anna "Breisson" Breivald is coming to town nästa fredag med, JAAA!!
Vad hände då förra veckan: Gick till doktorn för min sjukt irriterande näsa och fick kortison-puff som tydligen ska hjälpa.tydligen. Hade en grym kväll i Gamla stan och Elin Holmström kom hem från Canada! bowlade kasst i bowlinghallen till 50-tals musik, Tog en tur till IKEA med Elin F och två totalförstörda människor i baksätet samt hade en mysig kväll i Torshälla när vädret äntligen spruckit upp.
Thorsells äppelträd is looking goood. Älskar denna tid på året!
Sebbe-bastian hugger i.
Alex gör kungliga knäckemackor
Sarah och nyhemkomna Elin!
den bjuder vi på.
Elin och Christian.
Elin antastar Slurre.
Världens bästa Frida!
Fisketur i Närsjö.
Linus fick napp! för en gångs skull..:P
stackars...massa blod blev det.
Bowlingdrottningen
Vissa bitar börjar falla på plats. Är så jäkla glad att jag har er som står och tar varje smäll tillsammans med mig och kastar tillbaka alla bollar jag slänger mot er.
Andra bitar har jag tappat bort totalt. Gårdagen började underbart men blev ganska mycket ångest vartefter timmarna gick. Orkar inte se dig brytas ner, försvinna, och du märker det inte ens själv. Det bästa jag vet är att se dig glad, men du sviker dig själv gång på gång. Egentligen inte bara dig själv. Men jag bryr mig inte längre. Orkar inte.
Nu ska jag fortsätta dansa på mina små rosa moln och leta mig neråt stan. Måste sortera upp bilderna från resan, det är fan ett heltidsjobb på några dagar skulle jag tro. Folk tjatar om att få se, och självklart skulle jag älska att visa. Sparar rensningen till en regning dag istället, idag är det ju sommar!
so long suckers...
En tur till Kinkhyttan
Som vanligt när det är soligt väder och lediga dagar så längtar i alla fall jag bort från stan ibland. Vi är ofta mer eller mindre samma gäng som åker och eftersom det var mitt i veckan denna gång så blev det jag, Frida och Alex som begav oss iväg tisdag kväll. Det var riktigt mysigt och jag hade gärna stannat längre om jag hade kunnat. Det finns inget ställe där jag sover bättre om nätterna eller får mer sinnesro än på gården i Kinkhyttan. Så himla skönt att bara höra fåglarnas kvitter och en enstaka traktor eller bil som åker förbi på grusvägen ibland. Naturen har verkligen en lugnande effekt på människor.
Det var också jätteul att träffa farmor och farfar som jag inte sett sedan i oktober förra året. Farmor bakade rabarberpaj och det var riktigt skönt att sitta ute på eftermiddagen.
Frida tog en riktigt grym bild från bilen på vägen dit.
Farmor och farfars hus
Våran stuga
gården
Alex försöker briljera med sina matlagningskunskaper
Vi är heta, and we know it.
Vi spelade "galenpanna". Varje spelare får en lapp i pannan med en karaktär som dom är. Man ska sedan gissa sig till vad det står i pannan på en själv. Vi körde Disney-karaktärer och Frida som slog ut mig och Alex totalt fick sig en riktig hämnd nästa gång jag skulle bestämma en ny karaktär för henne. Hahaha.
Sedan flippade vi ur totalt i bonde-outfits!
Farmor Gudrun och Jessy.
Vi tog oss en tur till Lillsjön. Frida skulle ta sig årets första dopp, men det var svinigt kallt så vi solade oss på stenen istället. Diskuterade livet på andra planeter och blev informerade om Sveriges djurliv av Frida.
Tyckte det var ganska tragikomiskt när Alex tände en cigg med den t-shirten på sig.
Mölkky-spelande och Alex blev fastspänd i hundlinan så att vi visste vart vi hade honom.
Ni två betyder verkligen sjukt mycket för mig. Hoppas att ni båda vet om det och känner det. Det finns ingenting vi inte kan prata om och jag kan alltid luta mig mot er och vet att ni fångar upp mig om jag behöver det.
Psykkliniken ringde, dom ville ha tilllbaka sina patienter!
Veckan har varit bra och bjudit på många goda skratt. Känner inte riktigt att jag kommit in i vardagen ännu, känner mig ganska tom över huvud taget. I och för sig är det rätt skönt att bara njuta av att leva och ta allt som det kommer, särskillt i vår/sommartider som nu. Men jag måste skaffa mig ett mål och en drivkraft att ta mig dit. Vissa stunder vill jag bara sätta mig ner och skrika att livet är svårt och hårt. Men man kan fan inte vara annat än en glad skit när man har så underbara människor omkring sig. Måste säga att vissa avslöjanden och diskussioner har fått mig att höja på ögonbrynen både en och två gånger denna vecka. Folk komplicerar de mest enkla saker, men det är väl så vi människor fungerar. Deal with it or leave it behind. Ingen skit på mina axlar. Det är bara så läskigt när saker hinner ikapp en ibland.
Helgen har varit grym, efter jobbet i fredags körde vi en Mariokart-afton på Repslagarvägen. Man skulle nog kunna kalla oss nördar men om det är såhär kul att vara nörd så säger jag bara "leave me behind, cool people!".
Lördagen bjöd på underbart väder och det blev bland annat ett besök ner till mormor vid kolonin och sedan grillning. Kolonin väcker väldigt mycket känslor. Tycker att det känns lite konstigt att vara där sedan morfar försvann. Man förväntar sig liksom att han ska stå där i trädgårdslandet när man kommer. Fina minnen. Mormor höll på att vårstäda när vi kom dit, hon är så söt. Saknade henne mycket under resan.
På kvällen åkte vi ett gäng till Årby för att gå på Sebbes inflyttningsfest. Eftersom vi som anlände i Saras bil vuxit upp i villakvarter där folk har sina egna revir och knappt hälsar på varandra trots att man varit grannar i typ 25 år, kände vi oss rätt patetiska när det slog oss att det finns en helt annan värld alldeles inpå husknuten. Snacka om liv och rörelse i Årby. Kunde inte låta bli att tänka på potentialen som ligger och lurar där utan att göra väsen av sig. Rusta upp dom gråa fasaderna och ge en positiv skjuts i arslet på dom som gett upp, det tror jag på!
Eftersom vi självklart glömt köpa en present svängde vi in på Coop och handlade oss en ananas av bästa kvalitet som vi sedan prydde med en rosa rosett. Mycket fin!
Kvällen innehöll beerpong (vilket jag söög på. Kan inte minnas att jag var sådär dålig när vi spelade det i Laos. Jag tror att Sebbes bord var för kort. Helt klart), airhockey, limbo med damsugar-röret och en hel del dansbands-sjungande (why? oh why?).
Frammåt halv fem begärde Alex att vi skulle gå hem för han hade tarmvred sa han. I hallen stod endast ett par kvinnoskor kvar och inte fan var dom mina. Jag, Alex och Niklas garvade så vi grät när jag fick traska ner på stan i för mig helt okända klackskor.
Jag vägrade sova själv hemma i villan så Alex och jag tog taxi hem till mig. Riktigt sorglig figur som körde bilen. Han brukade avsluta sitt nattskift med en dålig film, bärs och micromat hemma i soffan. Jag blev så upprörd. Tror precis jag fann min drivkraft i livet. Aldrig bli som honom. Aldrig.
Bilderna är från festens senaste timmar. Hardcore-gänget var dom som stod pall.
Att vara eller icke vara. Det är den stora frågan Alex.
maximalt härj i Sebbes soffa.
Say No More.
limbo
Sänk ribban!
Jag och Sebastian!
Sen drogs knivarna fram...
Kan det vara "leende guldbruna ögon som sjungs?"
Let´s call it a night.
Nu är det dags att hoppa i säng. Night folks!
Helgen har varit grym, efter jobbet i fredags körde vi en Mariokart-afton på Repslagarvägen. Man skulle nog kunna kalla oss nördar men om det är såhär kul att vara nörd så säger jag bara "leave me behind, cool people!".
Lördagen bjöd på underbart väder och det blev bland annat ett besök ner till mormor vid kolonin och sedan grillning. Kolonin väcker väldigt mycket känslor. Tycker att det känns lite konstigt att vara där sedan morfar försvann. Man förväntar sig liksom att han ska stå där i trädgårdslandet när man kommer. Fina minnen. Mormor höll på att vårstäda när vi kom dit, hon är så söt. Saknade henne mycket under resan.
På kvällen åkte vi ett gäng till Årby för att gå på Sebbes inflyttningsfest. Eftersom vi som anlände i Saras bil vuxit upp i villakvarter där folk har sina egna revir och knappt hälsar på varandra trots att man varit grannar i typ 25 år, kände vi oss rätt patetiska när det slog oss att det finns en helt annan värld alldeles inpå husknuten. Snacka om liv och rörelse i Årby. Kunde inte låta bli att tänka på potentialen som ligger och lurar där utan att göra väsen av sig. Rusta upp dom gråa fasaderna och ge en positiv skjuts i arslet på dom som gett upp, det tror jag på!
Eftersom vi självklart glömt köpa en present svängde vi in på Coop och handlade oss en ananas av bästa kvalitet som vi sedan prydde med en rosa rosett. Mycket fin!
Kvällen innehöll beerpong (vilket jag söög på. Kan inte minnas att jag var sådär dålig när vi spelade det i Laos. Jag tror att Sebbes bord var för kort. Helt klart), airhockey, limbo med damsugar-röret och en hel del dansbands-sjungande (why? oh why?).
Frammåt halv fem begärde Alex att vi skulle gå hem för han hade tarmvred sa han. I hallen stod endast ett par kvinnoskor kvar och inte fan var dom mina. Jag, Alex och Niklas garvade så vi grät när jag fick traska ner på stan i för mig helt okända klackskor.
Jag vägrade sova själv hemma i villan så Alex och jag tog taxi hem till mig. Riktigt sorglig figur som körde bilen. Han brukade avsluta sitt nattskift med en dålig film, bärs och micromat hemma i soffan. Jag blev så upprörd. Tror precis jag fann min drivkraft i livet. Aldrig bli som honom. Aldrig.
Bilderna är från festens senaste timmar. Hardcore-gänget var dom som stod pall.
Att vara eller icke vara. Det är den stora frågan Alex.
maximalt härj i Sebbes soffa.
Say No More.
limbo
Sänk ribban!
Jag och Sebastian!
Sen drogs knivarna fram...
Kan det vara "leende guldbruna ögon som sjungs?"
Let´s call it a night.
Nu är det dags att hoppa i säng. Night folks!
Home Sweet Home. eller...Valborg, vårtecken och homecomming party!
Jo så är det väll. Borta bra - hemma bäst. Första gången jag bloggar hemifrån, och har faktiskt helt ärligt precis vant mig tillbaka med tangentbordets å,ä,ö.
Nu har Elli och jag varit hemma i 2 hela veckor. Det är helt sjukt när man tänker på det. Tiden.
Det har varit så oerhört kul att träffa alla igen! Har inte haft många ensamma stunder hemma, tror det är ett sätt att hantera chocken av att vara på plats hemma igen. För det är faktiskt en chock, fick nog en kulturchock av att komma hem. Kanske inte är så konstigt, vi har ju spenderat så himla lång tid på väldigt fjärran platser, och det har varit riktigt intensivt emellanåt.
Jag är så otroligt glad att vi gjorde det här, och det är fan det roligaste jag har gjort! Svackan brukar ju komma efter 3 veckor vid stora förändringar sägs det, vi får väl se...
Vår i Eskilstuna.
Vad har då hänt sedan sist? Jösses. Massor. Vi lurade alla och kom hem tidigare (26 april istället för 7 maj), det var en låång resa hem med förseningar i Bangkok. Askmoln och politiska kravaller hade lätt kunnat förstöra överraskningen.
Det var nog först när vi verkligen landade på svensk mark som det slog mig att jag var hemma. Vi tog Arlanda Express och fick springa med all packning (23 kg ryggsäck + 2 st handbaggage) mot tåget från Stockholm till Eskilstuna. Tårarna började rinna ett par gånger, mest av trötthet men också av insikten av att äventyret var över.
Sen blev det taxi från tågstationen i E-tuna och vi bad om att bli avsläppta en bit hemifrån. Hade en tvångstanke att jag skulle bära alla grejjer Stensättarvägen upp och sen in på kära gamla Repslagarvägen. Plingade på dörren och jag skakade i hela kroppen av situationen. Pappa öppnade och började garva när han såg mig med all packning i rosa solbrillor och blomhalsbandet a la "hawaiistyle" .
Jag slängde mig på sängen precis som jag hade föreställt mig och det var bara sååå skönt.
brännan efter Koh Chang.
Kioskägaren och hans polare vinkar när vi lämnar "Lonely beach".Koh Chang.
Sista gången jag behövde packa väskan, hotellet i Bangkok- på väg till flygplatsen.
Hej då Khao San road.
Hej då Bangkok.
Hej Arlanda!
skönt att vara hemma.
Kungen och Drottningen hälsade oss välkomna till SVERIGE.
avsläppta i Brottsta.
Såhär ser två personer i chock ut!:P
Bara familjen visste att jag hade kommit hem, vilket kändes rätt skönt. Jag myste med dom, Erika och jag var vakna till två och låg bara och snackade, hade verkligen saknat henne. Sen gick jag och la mig i min egen säng, sov som en gudinna.
Dagen efter åkte jag runt och plingade på dörrar. Det var så obeskrivligt kul att se reaktionerna hos mina älskade och saknade vänner. Vandrade in på cafe't vid torget där Linda, Sara, Elin och Ingela satt och planerade för Ellis och min överraskningsfest. Haha, skulle kunna betala för att göra om det!!
Lite bilder från valborg och mys med vänner, fasen vad jag har saknat er!:
Elli och Pierre.
Sebastian och Peter
Sara, Roger, Pierre och Linus.
Jenga is the game!
Error och jag:)
Lördagen 1 maj fyllde Frida 21 år och jag blev bjuden på kalas hos Svennerbäcks som dessutom hade flyttat sen förra gången jag var där. En mycket trevlig eftermiddag och kväll i Gamla stan med rose', sällskapsspel och besök av Patrik.
Frida och Robert.
Bosse spexade dagen lång :D
Vid 22:30-tiden drog vi vidare mot Frida och Roberts lägenhet för vidare trevligheter. Jag fick äntligen träffa Alex som passande nog hade åkt till Tunisien på semester lagom tills jag kom hem. Pierre kom förbi hög på morfin och med lindad arm :P Cykelolycka med Linus, vilken skräll?
Klockan var nog närmare fem när vi vandrade hemmåt efter en sjukt trevlig dag och kväll.
Alex och Patrik.
PirrPirr och Jag
Frida hade fått en ny adidaströja.
Sarah, Alex och Pierre.
Underbart vårväder fick oss att dra en grillning på Djurgårn. Det är väl sådana här dagar man drömt om när man längtat hem?! Ganska kallt, men det var hög potential inför sommaren som kommer.
I lördags (8 maj) var det dags för homecomming party! Överraskningsfesten som inte blev en överraskning, men helt klockren endå! Mina älsklingar hade ansträngt sig till max och det är verkligen en oförglömlig kväll att alltid minnas och tänka tillbaka på. Festen tog plats i Lindas föräldrars hus i Grangärdet och tjejerna hade gjort bål och snittar och grejjer. Jag var sjukt imponerad.
Ellinor var sjuk och kunde inte medverka på våran fest vilket var så himla synd. Kändes inte helt okej att ha ett homecomming party utan personen jag rest med och kommit hem med. Men man kan inte styra kroppens nycker. Hon var otroligt saknad denna kväll.
Kvällen bjöd bla på dansuppvisningar varje heltimme som till slut engagerade hela festen och en frågesport om min uppväxt som drog upp många förträngda minnen, haha.
Klockan ett ställdes en stol fram på vardagsrumsgolvet och jag blev placerad med ett champangeglas i handen och alla ståendes i en ring runt mig. Jag undrade verkligen vad dom nu hade kokat ihop och det visade sig att Alex och Frida, aka Gorbatjov och Gunnel, hade spelat in en låt till mig och Elli med hjälp av Anton. Jag blev så rörd att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Mycket skratt och tårar.
Fan vilka underbara vänner jag har!!
Sara, Patrik, Jag, Tove
Linus, Mikaela, Fia, Jag. Frågesport!
Alex, Jag, Frida
Tovis och jag
<3
Alex, Rickard och André
härj!
Sebbe och Natta skapade ljuv musik.
Marcus går loss på trummorna!
Cé la vie!
en glad tjej
den obligatoriska buggen
Mina fina tjejer
Anton goes glasses.
Linus fick glas i foten, men blev väl omhändertagen av krisgruppen.
dansuppvisning
Linda och jag. och ehum, Frida.
Hell Yeah!
Má Boys
Alex i något tvivelaktiga pjucks.
Fia och Jag
Hanna hade musikstund.
Efterhäng hos Marcus. Ukko knäcker Sebbes rygg.
Dagen efter: Träffade Jeanette och Sofia med hennes lilla Olivia. 6 veckor gammal och så underbart söt!
Sedan måste jag introducera Hector. Hector är Alexanders hund, han snarkar och tror att han är en katt. Sjukt fin!
Har börjat jobba igen vilket är en omställning utan dess like. Men utan jobb får man inga pengar och utan pengar är det faktiskt jävligt svårt att leva.
To be continued folks! I´M BACK IN TOWN!
Nu har Elli och jag varit hemma i 2 hela veckor. Det är helt sjukt när man tänker på det. Tiden.
Det har varit så oerhört kul att träffa alla igen! Har inte haft många ensamma stunder hemma, tror det är ett sätt att hantera chocken av att vara på plats hemma igen. För det är faktiskt en chock, fick nog en kulturchock av att komma hem. Kanske inte är så konstigt, vi har ju spenderat så himla lång tid på väldigt fjärran platser, och det har varit riktigt intensivt emellanåt.
Jag är så otroligt glad att vi gjorde det här, och det är fan det roligaste jag har gjort! Svackan brukar ju komma efter 3 veckor vid stora förändringar sägs det, vi får väl se...
Vår i Eskilstuna.
Vad har då hänt sedan sist? Jösses. Massor. Vi lurade alla och kom hem tidigare (26 april istället för 7 maj), det var en låång resa hem med förseningar i Bangkok. Askmoln och politiska kravaller hade lätt kunnat förstöra överraskningen.
Det var nog först när vi verkligen landade på svensk mark som det slog mig att jag var hemma. Vi tog Arlanda Express och fick springa med all packning (23 kg ryggsäck + 2 st handbaggage) mot tåget från Stockholm till Eskilstuna. Tårarna började rinna ett par gånger, mest av trötthet men också av insikten av att äventyret var över.
Sen blev det taxi från tågstationen i E-tuna och vi bad om att bli avsläppta en bit hemifrån. Hade en tvångstanke att jag skulle bära alla grejjer Stensättarvägen upp och sen in på kära gamla Repslagarvägen. Plingade på dörren och jag skakade i hela kroppen av situationen. Pappa öppnade och började garva när han såg mig med all packning i rosa solbrillor och blomhalsbandet a la "hawaiistyle" .
Jag slängde mig på sängen precis som jag hade föreställt mig och det var bara sååå skönt.
brännan efter Koh Chang.
Kioskägaren och hans polare vinkar när vi lämnar "Lonely beach".Koh Chang.
Sista gången jag behövde packa väskan, hotellet i Bangkok- på väg till flygplatsen.
Hej då Khao San road.
Hej då Bangkok.
Hej Arlanda!
skönt att vara hemma.
Kungen och Drottningen hälsade oss välkomna till SVERIGE.
avsläppta i Brottsta.
Såhär ser två personer i chock ut!:P
Bara familjen visste att jag hade kommit hem, vilket kändes rätt skönt. Jag myste med dom, Erika och jag var vakna till två och låg bara och snackade, hade verkligen saknat henne. Sen gick jag och la mig i min egen säng, sov som en gudinna.
Dagen efter åkte jag runt och plingade på dörrar. Det var så obeskrivligt kul att se reaktionerna hos mina älskade och saknade vänner. Vandrade in på cafe't vid torget där Linda, Sara, Elin och Ingela satt och planerade för Ellis och min överraskningsfest. Haha, skulle kunna betala för att göra om det!!
Lite bilder från valborg och mys med vänner, fasen vad jag har saknat er!:
Elli och Pierre.
Sebastian och Peter
Sara, Roger, Pierre och Linus.
Jenga is the game!
Error och jag:)
Lördagen 1 maj fyllde Frida 21 år och jag blev bjuden på kalas hos Svennerbäcks som dessutom hade flyttat sen förra gången jag var där. En mycket trevlig eftermiddag och kväll i Gamla stan med rose', sällskapsspel och besök av Patrik.
Frida och Robert.
Bosse spexade dagen lång :D
Vid 22:30-tiden drog vi vidare mot Frida och Roberts lägenhet för vidare trevligheter. Jag fick äntligen träffa Alex som passande nog hade åkt till Tunisien på semester lagom tills jag kom hem. Pierre kom förbi hög på morfin och med lindad arm :P Cykelolycka med Linus, vilken skräll?
Klockan var nog närmare fem när vi vandrade hemmåt efter en sjukt trevlig dag och kväll.
Alex och Patrik.
PirrPirr och Jag
Frida hade fått en ny adidaströja.
Sarah, Alex och Pierre.
Underbart vårväder fick oss att dra en grillning på Djurgårn. Det är väl sådana här dagar man drömt om när man längtat hem?! Ganska kallt, men det var hög potential inför sommaren som kommer.
I lördags (8 maj) var det dags för homecomming party! Överraskningsfesten som inte blev en överraskning, men helt klockren endå! Mina älsklingar hade ansträngt sig till max och det är verkligen en oförglömlig kväll att alltid minnas och tänka tillbaka på. Festen tog plats i Lindas föräldrars hus i Grangärdet och tjejerna hade gjort bål och snittar och grejjer. Jag var sjukt imponerad.
Ellinor var sjuk och kunde inte medverka på våran fest vilket var så himla synd. Kändes inte helt okej att ha ett homecomming party utan personen jag rest med och kommit hem med. Men man kan inte styra kroppens nycker. Hon var otroligt saknad denna kväll.
Kvällen bjöd bla på dansuppvisningar varje heltimme som till slut engagerade hela festen och en frågesport om min uppväxt som drog upp många förträngda minnen, haha.
Klockan ett ställdes en stol fram på vardagsrumsgolvet och jag blev placerad med ett champangeglas i handen och alla ståendes i en ring runt mig. Jag undrade verkligen vad dom nu hade kokat ihop och det visade sig att Alex och Frida, aka Gorbatjov och Gunnel, hade spelat in en låt till mig och Elli med hjälp av Anton. Jag blev så rörd att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Mycket skratt och tårar.
Fan vilka underbara vänner jag har!!
Sara, Patrik, Jag, Tove
Linus, Mikaela, Fia, Jag. Frågesport!
Alex, Jag, Frida
Tovis och jag
<3
Alex, Rickard och André
härj!
Sebbe och Natta skapade ljuv musik.
Marcus går loss på trummorna!
Cé la vie!
en glad tjej
den obligatoriska buggen
Mina fina tjejer
Anton goes glasses.
Linus fick glas i foten, men blev väl omhändertagen av krisgruppen.
dansuppvisning
Linda och jag. och ehum, Frida.
Hell Yeah!
Má Boys
Alex i något tvivelaktiga pjucks.
Fia och Jag
Hanna hade musikstund.
Efterhäng hos Marcus. Ukko knäcker Sebbes rygg.
Dagen efter: Träffade Jeanette och Sofia med hennes lilla Olivia. 6 veckor gammal och så underbart söt!
Sedan måste jag introducera Hector. Hector är Alexanders hund, han snarkar och tror att han är en katt. Sjukt fin!
Har börjat jobba igen vilket är en omställning utan dess like. Men utan jobb får man inga pengar och utan pengar är det faktiskt jävligt svårt att leva.
To be continued folks! I´M BACK IN TOWN!
