sassibro

Jo så är det väll. Borta bra - hemma bäst. Första gången jag bloggar hemifrån, och har faktiskt helt ärligt precis vant mig tillbaka med tangentbordets å,ä,ö.
Nu har Elli och jag varit hemma i 2 hela veckor. Det är helt sjukt när man tänker på det. Tiden.
Det har varit så oerhört kul att träffa alla igen! Har inte haft många ensamma stunder hemma, tror det är ett sätt att hantera chocken av att vara på plats hemma igen. För det är faktiskt en chock, fick nog en kulturchock av att komma hem. Kanske inte är så konstigt, vi har ju spenderat så himla lång tid på väldigt fjärran platser, och det har varit riktigt intensivt emellanåt.
Jag är så otroligt glad att vi gjorde det här, och det är fan det roligaste jag har gjort! Svackan brukar ju komma efter 3 veckor vid stora förändringar sägs det, vi får väl se...

Vår i Eskilstuna.




Vad har då hänt sedan sist? Jösses. Massor. Vi lurade alla och kom hem tidigare (26 april istället för 7 maj), det var en låång resa hem med förseningar i Bangkok. Askmoln och politiska kravaller hade lätt kunnat förstöra överraskningen.
Det var nog först när vi verkligen landade på svensk mark som det slog mig att jag var hemma. Vi tog Arlanda Express och fick springa med all packning (23 kg ryggsäck + 2 st handbaggage) mot tåget från Stockholm till Eskilstuna. Tårarna började rinna ett par gånger, mest av trötthet men också av insikten av att äventyret var över.
Sen blev det taxi från tågstationen i E-tuna och vi bad om att bli avsläppta en bit hemifrån. Hade en tvångstanke att jag skulle bära alla grejjer Stensättarvägen upp och sen in på kära gamla Repslagarvägen. Plingade på dörren och jag skakade i hela kroppen av situationen. Pappa öppnade och började garva när han såg mig med all packning i rosa solbrillor och blomhalsbandet a la "hawaiistyle" .
Jag slängde mig på sängen precis som jag hade föreställt mig och det var bara sååå skönt.



brännan efter Koh Chang.

Kioskägaren och hans polare vinkar när vi lämnar "Lonely beach".Koh Chang.

Sista gången jag behövde packa väskan, hotellet i Bangkok- på väg till flygplatsen.

Hej då Khao San road.

Hej då Bangkok.

Hej Arlanda!

skönt att vara hemma.

Kungen och Drottningen hälsade oss välkomna till SVERIGE.

avsläppta i Brottsta.

Såhär ser två personer i chock ut!:P


Bara familjen visste att jag hade kommit hem, vilket kändes rätt skönt. Jag myste med dom, Erika och jag var vakna till två och låg bara och snackade, hade verkligen saknat henne. Sen gick jag och la mig i min egen säng, sov som en gudinna.
Dagen efter åkte jag runt och plingade på dörrar. Det var så obeskrivligt kul att se reaktionerna hos mina älskade och saknade vänner. Vandrade in på cafe't vid torget där Linda, Sara, Elin och Ingela satt och planerade för Ellis och min överraskningsfest. Haha, skulle kunna betala för att göra om det!! 

Lite bilder från valborg och mys med vänner, fasen vad jag har saknat er!:


Elli och Pierre.




Sebastian och Peter



Sara, Roger, Pierre och Linus.



Jenga is the game!

Error och jag:)


Lördagen 1 maj fyllde Frida 21 år och jag blev bjuden på kalas hos Svennerbäcks som dessutom hade flyttat sen förra gången jag var där. En mycket trevlig eftermiddag och kväll i Gamla stan med rose', sällskapsspel och besök av Patrik.

Frida och Robert.

Bosse spexade dagen lång :D

Vid 22:30-tiden drog vi vidare mot Frida och Roberts lägenhet för vidare trevligheter. Jag fick äntligen träffa Alex som passande nog hade åkt till Tunisien på semester lagom tills jag kom hem. Pierre kom förbi hög på morfin och med lindad arm :P Cykelolycka med Linus, vilken skräll?
 Klockan var nog närmare fem när vi vandrade hemmåt efter en sjukt trevlig dag och kväll.

Alex och Patrik.

PirrPirr och Jag

Frida hade fått en ny adidaströja.

Sarah, Alex och Pierre.

Underbart vårväder fick oss att dra en grillning på Djurgårn. Det är väl sådana här dagar man drömt om när man längtat hem?! Ganska kallt, men det var hög potential inför sommaren som kommer.










I lördags (8 maj) var det dags för homecomming party! Överraskningsfesten som inte blev en överraskning, men helt klockren endå! Mina älsklingar hade ansträngt sig till max och det är verkligen en oförglömlig kväll att alltid minnas och tänka tillbaka på. Festen tog plats i Lindas föräldrars hus i Grangärdet och tjejerna hade gjort bål och snittar och grejjer. Jag var sjukt imponerad.
Ellinor var sjuk och kunde inte medverka på våran fest vilket var så himla synd. Kändes inte helt okej att ha ett homecomming party utan personen jag rest med och kommit hem med. Men man kan inte styra kroppens nycker. Hon var otroligt saknad denna kväll.

Kvällen bjöd bla på dansuppvisningar varje heltimme som till slut engagerade hela festen och en frågesport om min uppväxt som drog upp många förträngda minnen, haha.
Klockan ett ställdes en stol fram på vardagsrumsgolvet och jag blev placerad med ett champangeglas i handen och alla ståendes i en ring runt mig. Jag undrade verkligen vad dom nu hade kokat ihop och det visade sig att Alex och Frida, aka Gorbatjov och Gunnel, hade spelat in en låt till mig och Elli med hjälp av Anton. Jag blev så rörd att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Mycket skratt och tårar.
Fan vilka underbara vänner jag har!!


Sara, Patrik, Jag, Tove

Linus, Mikaela, Fia, Jag. Frågesport!

Alex, Jag, Frida

Tovis och jag

<3

Alex, Rickard och André

härj!

Sebbe och Natta skapade ljuv musik.

Marcus går loss på trummorna!

Cé la vie!

en glad tjej

den obligatoriska buggen

Mina fina tjejer

Anton goes glasses.

Linus fick glas i foten, men blev väl omhändertagen av krisgruppen.



dansuppvisning

Linda och jag. och ehum, Frida.

Hell Yeah!

Má Boys

Alex i något tvivelaktiga pjucks.

Fia och Jag

Hanna hade musikstund.

Efterhäng hos Marcus. Ukko knäcker Sebbes rygg.

Dagen efter: Träffade Jeanette och Sofia med hennes lilla Olivia. 6 veckor gammal och så underbart söt!

Sedan måste jag introducera Hector. Hector är Alexanders hund, han snarkar och tror att han är en katt. Sjukt fin!










Har börjat jobba igen vilket är en omställning utan dess like. Men utan jobb får man inga pengar och utan pengar är det faktiskt jävligt svårt att leva.

To be continued folks! I´M BACK IN TOWN!